Aargh!

Mina finaste byxor har gått i kras.

Nä det va inte som när Åsas byxor gick sönder för att hon trillade o skrapade upp dem, detta är kanske inte samma sorts katastrof.

Men det är mina ljusgula byxor. JAG ÄLSKAR MINA GULA BYXOR. Jag älskar gult, och mina gula byxor är sönder!

På med dom o ha dem halva dagen o så går man på toa. Konstigt att gylfen hade åkt ner tänkte jag, det brukar den ju aldrig göra på dessa byxorna. O så skulle jag dra upp den igen. Fanns där någon hållare att dra i..? Eeh NÄ. Var har det lilla fan-skapet tagit vägen då funderar jag lite lätt irriterad på. Hittar den inte. Öppnar knappen o tittar, o visst sitter den där. Längst uppe vid knappen. Den går inte dra varken upp eller ner o längst ner har bitar i själva kedjan gått av, trillat bort, finns inte mer... Stort yl!

Mina byxor sitter på men de kommer gå samma väg som kattskiten o den mögliga körsbärstomaten, samma väg som slasket från middagen, samma väg som dammet som låg under sängen. Rakt ner i soptunnan. Gråter man inte floder då så säg.

Jaha vart ska man nu hitta ett par nya ljusgula stretchjeans då? Jag är ju mina gula jeans! Ut på jakt snarast möjligt!

Helgen kommer bestå av biobesök o hm ja kanske inte så mycket mer. Eller jo alldeles säkert, men inget som är planerat. Kanske mormor o morfar-besök i Hultet, eller kanske inte. Kanske blir det bara en hemma-helg för Magnus har ont i huvudet o halsen. Men hoppas inte för jag vill inte bli smittad. Inte mer sjuka nu. Det går inte..

Varväl