Ännu ett sommarprat

jag väljer bara ut de jag själv vill lyssna på. Idag var det Jill Johnssons tur att fånga min uppmärksamhet. Hjälp vilka historier, men att vara så mänsklig. Credit. Jag tror jag fattat idag varför jag alltid gillat henne ;)

Städning pågår i detta hushåll,med en liten ynklig paus med en frukt. Men det kan jag kanske vara värd efter att ha varit vaken sen sju o innan dess legat o snurrat sen, tja, fem kanske. Kändes som en evighet iaf. Har tvättat väggarna o dörrkarmarna i lägenheten o även städat ur den sista garderoben, bara självaste städskåpet kvar. Klurigt det där. Har börjat så smått i badrummet, men vill inte fortsätta. Jag når ju inte allt o då kommer ju all bara falla ner igen. Jaja jag får väl ta köksskåpen först. Risken finns att jag nog inte hinner så mycket mer än så idag. Blir nog lite slappande med, det är ju trots allt helg.

Jag förstår verkligen inte hur ja ska klara mig utan L:s kramar varje dag. Så fulla av kärlek o värme att man bara blir glad. De är en glädje att spendera dagarna med dig på jobbet! Hur ska det gå sen. Hur tomt kommer det inte att kännas när man är 25mil ifrån varandra. Du måste verkligen ta M o flytta upp igen, då är det inte lika långt.

O M då, o L med era små knattar, hur ska vi klara oss utan ert sällskap. Kan tänka mig att det blir en del telefonsamtal under åren som kommer. Aldrig aldrig glömma bort varandra. Hälsa på heter det stora ordet i min hjärna nu, och jag kan inte få nog av det. Det är det som gör de sista dagarna positiva här nere. Vi måste hälsa på OFTA.

Jag kan gråta till tvn, jag gråter till radion. Jag ska inte gråta för detta är inget hemskt. Finns mycket hemskare saker där ute men just nu vill jag gråta. Jag saknar er alla redan.

Men jag saknar ju mina prinsar o min kung där hemma med, eller vilket var det nu igen som var hemma? Är det här eller där. Just nu är det här på tisdag är det i Lund o från fredag är det Nöbbele fram till måndag då blir det växjö. Plogvägen. Det som aldrig någonsin innan varit ett hem för oss men som ska bli. Hur det ska se ut vet vi inte, vilka som ska va där vet vi inte, när vi ska va där vet vi inte och vad vi ska göra där vet vi inte. Men hem kommer det bli det är jag säker på även om Malmö för alltid kommer vara hem så länge M, L, L, N, L o M bor här nere. Jag vet inte vad jag ska göra för att få upp er i landet lite. Precis som M en gång sa - men jag kan ju inte flytta dit, jag har ju mamma här. Mm så kan det ju va men jag kanske inte kan va här heller då. Eller? Vad blir bäst?

Varväl -jag ska flytta