Saknad

Ja vad ska man mer säga.
Det va inte lätt att åka till England, att inte veta om man kommer hem före jul, eller ens då. Lämna de man älskar, lämna Magnus på Sturup. Jag grät hela väntan på Sturup o hela flygresan som kändes som en evighet. Jag grät i London, på mitt rum, jag saknade hela tiden. Och mest älskling saknade jag dig. Att inte känna närhet och värme från dig. Att inte kunna ta i dig och få pussa på dig när jag vill.
När Lumpen kom var känslan där igen, ovetskapen och saknaden. Men då var det inte alltför långt emellan.
Nu är inte heller det länder emellan, bara ett litet landskap mellan Skåneland o Littlecountry, men just nu känns det sådär evighetslångt. Tråkigt men sant. Bättre blir det absolut inte av att G4Sskiten som jag egentligen inte ens vill höra namnet på inte ska sätta dig i arbete förrns nästa måndag, kanske ingen skada skedd mer än att lönen blir minimal. Men min helg kommer bli skum.
O som Cino o Zano saknar. Det är fruktansvärt att se katter sakna. För dem kan jag ju inte förklara, för mig själv kan jag sitta o intala mig om att det inte tar så lång tid, men ärligt hur lång tid är 9 veckor för en katt? SJUKT LÄNGE!

JAG ÄLSKAR DIG MAGNUS..
♥